ReClean evaluering 2015

Goda nyheter

Jag har goda nyheter! Vi behöver goda nyheter i en värld full av motsägelser och eskalerande våld.

Med hjälp av några få dedikerade eldsjälar och våra medlemmars givmilda donationer har vi lyckats skapa en rörelse på andra sidan jordklotet. En rörelse som växer och långsamt sprider sina rötter i ett fattigt land, långt bortom ”fjärran horisonter” och till på köpet i färd med att förmedla de renande tentaklerna till landets avlägsna grannar!

Reclean First Day (15)ReClean the Streets 2014 i Kathmandu

Det är renhållningskampanjen, ”ReClean The Streets” som Right Hand Aid tillsammans med vår partner ADEC Nepal implementerade i Nepal sommaren och hösten 2014 i flera större stadsdelar i Kathmandu, som jag syftar på. Ändamålet är att skapa intresse ända ned på gräsrotsnivå för att upprätthålla en trivsam stadsmiljö, även om den typen av verksamhet kanske inte ligger särskild tungt rotad i den existerande kulturen.

Hur det hela började

För den som har besökt huvudstaden i Nepal, och sett hur soporna fyller gator och torg utanför de mest utpräglade turiststråken, kan det kanske vara svårt att tro, att vi – med våra begränsade medel –skulle kunna lyckas med en sådan megauppgift, utan att ha all världens guld till vårt förfogande!

I Right Hand Aid har vi dock just med detta åtagande bevisat, att man med mycket lite pengar kan nå avsevärt högt ställda mål – om idealismen, känslorna och viljan finns.

Mars 2014 besökte jag min gode vän Prakash Adhikari i Kathmandu. Först bodde jag en vecka hos honom och hans gästvänliga familj innan jag flyttade till hotell. Under de följande två veckorna var det således jag som tog över värdskapet på Hotel Nepalaya mitt i Kathmandus tätaste turiststråk.

Ett par dagar innan jag började hemresan, berättade jag för Prakash att jag hade fått en idé som jag ansåg vara viktig för vårt framtida samarbete och som jag gärna ville diskutera med honom.

Prakash, som förutom att vara min gode vän, även är skolrektor och grundare av hjälporganisationen ADEC Nepal, hade jag redan då känt i fyra år. Jag, min familj och några vänner hade varit med från ADEC Nepals blygsamma start och försett honom med lite pengar så han hade möjlighet att ta hand om några stycken av de mest utsatta gatubarnen i Nepals hastigt växande huvudstad.

På hotellets soliga takterrass presenterade jag Prakash för idén om att göra en insats med att städa upp i den nedskräpade staden. Jag har sällan haft en så intensiv lyssnare som då jag proklamerade:

”We want to make the streets clean again! RECLEAN the Streets, you see?”

Reclean First Day (06)

Skall man vända ryggen till?

I nästan två veckor hade jag rört mig runt i Kathmandu med omnejd och dokumenterat dammet, soppåsarna, skroten och skiten som låg slängd överallt. Dagen innan mötet med Prakash hade jag huvudskakande betraktat en bananförsäljare, som placerat sin tunga träkärra på ett mindre berg av blåa och svarta soppåsar! ”Man måste synas”, så mycket visste dock gatuhandlaren .

För mig som skandinav stack detta scenario fruktansvärt i ögonen. Den ständigt bubblande turistmagen gjorde det nog inte enklare att smälta bilden av bananvagnen! Det erkänner jag.

Egentligt borde jag vänt ryggen till, som servitören i vitsen och tydligt deklarerat, ”detta är inte mitt bord”! Men något i mitt liv har gjort att jag förlorat denna oftast självpreserverande mänskliga egenskap. Nu satt jag med en nästan överlägsen min och en övertygande röst och förklarade för Prakash – som bara är hälften så gammal som jag och som bott hela sitt liv i Kathmandu – vad han skulle göra, om jag i framtiden skulle satsa på honom!

Right hand Aid existerade vid denna tidpunkt bara som idé. Då vi satt där i solen på taket fanns det inget mer än den privata tillfälliga små-hjälpen, ändå tog min vän mig på allvar!

”Hans, that means I have to change the culture of my people”!

“Yes, I think so. But you know back home, no one will help you or your people, if they see that you do not do the slightest things yourself – as for example to keep a little order and a little clean around yourselves and on your property!”     

(”Hans, det betyder att jag måste ändra kulturen på mitt folk”!

”Ja, jag tror det. Men du vet när jag kommer hem, kommer ingen att vilja hjälpa dig eller ditt folk, om de ser att ni inte gör det minsta själv -Som till exempel att hålla lite ordning och lite rent omkring er själva och er egendom!”)

Och så började kampanjen…

Det var ungefär så det gick till. Prakash var förtjust i idén. Ett startdatum blev avtalat och nästa dag hade han räknat och dividerat. I den stadsdel, Joparti, där han själv och 80.000 andra människor bor, hade han redan då pratat med några myndighetspersoner, scouterna, Lions club och ett par skolor. Alla var med på idén.

ADEC Nepal, beräknade en extern kostnad som inte kunna täckas in av lokala intressenter, på 150.000 Nepali Rupies, 10.000 Svenska Kronor. Det kunde jag ge honom kontant, då min mamma just hade skickat lite ”fick-pengar” till mig. (Det blev också nya madrasser på ett barnhem vi besökte i Gokarna , en förstad till Kathmandu).

Kampanjen började i mitten av maj 2014. Sex gånger två dagar mellan maj och november gick borgarna man ur huse för att genomföra olika pass inom renhållning. Området blev under tiden vidgat till att omfatta hela fem av Kathmandus förstäder. Många ton är de sopor som samlats ihop, lastats på inhyrda fordon och forslats bort till soptippen söder om huvudstaden.

Bild-11

Flera kändisar ställde upp under resans gång tillsammans med parlamentsledamöter och andra offentliga VIP’s. Den 10:e november erhöll Prakash ett pris, då han blev korad som “Man of the Month” av Nepals största affärsmagasin. TV och radio hjälpte till att ”ge en extra skjuts” åt den driftige skolrektorn som fortfarande håller på att modellera om den härskande kulturen i storstaden Kathmandu.    

I Nepal delar vi med oss av allt vi lärt!

Insatsen vi bedriver I Nepal är i första hand avsedd att hjälpa de mest utsatta att klara livhanken. När det basala arbetet med att skaffa människan tak över huvudet, kläder på kroppen, en säng att sova i, mat på bordet och nödvändiga inventarier för undervisning är avklarat, då kan vi gå vidare till nästa steg och lära ut hur man kan klara sig själva i den värld man tvingas leva i!

Vi tror på människor, inte ideologier eller religioner. Vi tror på demokrati, mänskliga rättigheter och att viljan att utvecklas måste komma från individen själv.

Men ingen människa är en ö, som poeten John Locke så målande uttryckte det för mer än 300 år sedan. Vi ingår alla i ett samspel med varandra. Och för att samhället skall fungera optimalt är det nödvändigt att de sociala strukturerna baseras på respekt för individen.  Det är de riktlinjer som ingår i den samhällsform som vi i Right Hand Aid kallar demokrati.

nepal400Vår hjälp i Nepal är handgriplig. Det är inte politisk påverkan vi sysslar med eller överordnade samhällsmodeller som vi försöker att sälja till politiker och deras ämbetsmän.

Vi sysslar med ”learning by doing” i ett mycket givande samarbete med lokala NGO’s (frivilligorganisationer).  Där försöker vi att visa vad solidaritet kan medföra av positiva förändringar, när ansträngningen utförs med tanke på samhällets utveckling och inte med ändamålet att bevisa värdet av en bestämd religion eller ideologi!

För oss är det tal om ett genuint gräsrotsprojekt, baserat på de bästa värdena i det koncept som vi i vår del av världen kallar demokrati!  

Bild-16

Bliv medlem du också

Endast

Kr 250:- för 2015

 

RHA-Reklam-1 (2)

Sideffekterna

Prakash kallas efterhand som kampanjen fortskrider till fler möten, där han ombeds berätta om kampanjen som haft så stor succé och insatsen kulminerar med en inbjudan till ett panasiatiskt möte i Bangkok, där Prakash bland annat presenterar Right Hand Aid kampanjen ”ReClean the Street”! 

prakash-bangkokGivetvis la Right hand Aid till fler pengar då kampanjen hela tiden drog in nya områden – både stadsområden och arbetsområden. En rad kurser i privat sophantering genomfördes under perioden – något vi aldrig hade talat om då vi planerade. Behovet upptäcktes under arbetets gång. Det samlade tillskott som Right Hand Aid överförde till ADEC Nepal under ett helt år – bortsett ifrån idégrunden – var på mindre än 20.000 Svenska Kronor.

Projektet ”ReClean the Street” förde mycket bra med sig. Det gav vår partner ADEC Nepal och organisationens ordförande ett särdeles gott rykte! Prakash Adhikari har just blivit invald i den styrande församlingen i den nya storkommunen Gorkarnaswor. Den består av 5 mindre kommuner med ett totalt invånarantal på 200.000 efter sammanslagningen.

Den 26:e januari 2015 meddelade Prakash , att den nya kommunen har lovat att bidra väsentlig till driften av vårt gemensamma nya barnhemsprojekt ”BONA Fortuna”!

barn 

Det vi nu kan bygga upp tillsammans

Jag vet det är tomt på pengar i Sveriges lada. Det har finansministern själv sagt! I Sverige har man inga bidragspengar att dela med sig av när det gäller ett av världens fattigaste länder, där folket lever präglat av en blandad livsåskådning där hinduism och buddhism glider in i varandra. Landet har få naturtillgångar, en taskig logistik och plågas ofta av allvarliga naturkatastrofer, som det finns dålig beredskap för att stå emot.

Nepalesernas största fiende är dock av politisk karaktär. Genom decennier har de utifrån kommande maoisterna, med hjälp av inhemska nyttiga idioter gjort vägarna osäkra i Nepal, och många har dödats i en långvarig inbördeskonflikt. De senaste åtta-nio åren har det härskat en lite osäker fred mellan de olika grupperna.

Då nepaleser som de flesta har en rimligt hög moral, när det kommer till att leva efter ”the golden rule” verkar samhället omedelbart gästvänligt, mjukt och rart för den utomstående. Dock är korruption och svågerpolitik tyvärr också en utbredd företeelse i Nepal, precis som fallet är i många andra fattiga länder.

I Right Hand Aid för vi en kontinuerlig dialog med vår partner ADEC Nepal för att undgå att bli drabbat av detta. Vi har också ett gemensamt mål om att motarbeta fenomenet ”brain drain”, som är utpräglat i Nepal, där det finns ganska bra skolor, men allt för få utmaningar och allt för få jobb.

Det politiska systemet bromsar ofta utvecklingsmöjligheterna för den som verkligen vill något med livet! De bästa hjärnorna lämnar därför gärna landet för att söka lyckan i västen.

Många kvinnor är ensamstående med barn och har svårt att klara sig i det relativt mansdominerade samhälle. ADEC Nepal diskuterar just nu med myndigheterna angående ekonomisk stödd till mikrolån för kvinnor som vill börja med egen verksamhet.  Jag har lovat att Right hand Aid gärna hjälper till med goda idéer kring produktion och/eller affärsmodeller som ligger lite utöver vanlig enskild affärsdrift.

Vi i väst har enligt min uppfattning en förpliktelse att på ett eller annat sätt hjälpa nepaleserna. Det gör vi bäst genom att hjälpa dem på plats i Nepal, där levnadskostnaderna är mycket låga. Det är det tyvärr också andra som har börjat dra fördel av.  

Enligt information, som vi mottagit marknadsför deobandimuslimerna sig aggressivt med erbjudande om skolhem (koranskolor) för pojkar. Deobandierna är en indisk sunnimuslimsk riktning som understöds av Saudiarabien (deobandi=wahabi). Mindre än 2% av Nepals befolkning är i dagsläget muslimer. Man behöver inte använda mycket fantasi för att föreställa sig vilka planar deobandierna i själva verket har med att erbjuda de fattigaste och mest utsatta barn i Nepal ett drägligt liv i en koranskola!

Postludium

Kampanjidén ”ReClean the Street” har visat att det finns en potential i Nepal, en potential som kan flyttas till andra fattiga områden där behov finns. Jag diskuterar upplägget med syster Hatune varje gång vi träffas. I Indien finns samma problem. Kampanjen har också visat, att det går att förändra, där folk är förändringsparata och villiga att lyssna och jobba ihop med andra.

Samma möjligheter finns i andra fattiga länder där man verkligen kan göra skillnad för lite pengar. Jag upplever gång på gång att människor, när jag berättat om detta äventyr, har svårt att fatta att vi inte bidragit med mer pengar. De flesta människor har en känsla av att u-landsbistånd av detta slag rör sig om många miljoner och sedan händer ingenting.  Om det skulle hända något så rör det sig allt för ofta om en politiker i mottagarlandet som plötsligt får ny swimmingpool eller ny Mercedes!

Kanske är det så, jag vet inte?  Men med goda idéer och ”fighting spirit” kan man ta sig långt, när man jobbar tillsammans med rätt eldsjälar på golvet där tingen försiggår, so to speak.

ReClean the Streets är ett av de bästa demokratiprojekten som någonsin utförts i praktiken. Jag vet det låter kaxigt efter som det är mitt eget koncept.

Genom denna berättelse, bilderna som jag har valt att illustrera med och min egen entusiasm, hoppas jag, att jag kan få fler människor med på vagnen in i framtiden.

Att få upp ögonen för och verkligen förstå vad vi människor kan göra själva genom hårt arbete och inre övertygelse är nog den bästa gåvan jag kan ge vidare till mina vänner och de som läser detta!  

 nepal-9

Lövestad februari 2015

Med varma hälsningar 

hans

http://right-hand.org/svenska/reclean-the-streets/