Om migration & flyktingar

Fakta

Siffror om ensamkommande

Under 2013 sökte cirka 4000 ensamkommande barn och ungdomar om asyl i Sverige genom Migrationsverket. De flesta av dessa kom ifrån Afghanistan och Somalia.

År 2012 var siffran för ensamkommande barn cirka 3500. De senaste åren har antalet ensamkommande barn ökat konstant.

Under tioårs perioden 2004 till och med 2013 kom 17.000 ensamkommande till Sverige.

I dagens penningvärde skulle dessa 17.000 kosta svenska skattebetalare runt 28 miljarder kronor/år – och det är om vi endast räknar kostnader för uppehälle.

Notan för 2013 blir på ungefär 6,5 miljarder. Observera att ensamkommande endast utgör en liten procentandel av det samlade antalet flyktingar. (Därtill skall läggas ett betydligt större antal migranter som kommer till Sverige enligt konventionen om anhöriginvandring. Många av dessa hamnar direkt på offentlig försörjning.)  

Mer än en fjärdedel av samtliga ensamkommande väljer Sverige som slutdestination. Bara detta borde få de minst kritiska att se över regeln om orsak och verkan en extra gång. (Cecilia Malmström har nys yttrat sig i frågan med ett uttalande om, att Sverige borde ta emot alla ensamkommande, då de inte erkänns i särskild många EU länder som reella flyktingar, ”för det har Sverige i alla fall råd med!”)

Hur gick det sedan?

Ca 70% av de ensamkommande beviljas PUT (permanent uppehållstillstånd).

Bara 17% är tjejer. Merparten av dessa är på flykt undan den egna familjen, som de kastat skam över på det ett eller annat sätt.

Nästan samtliga ”pojkar” är av typ ”ankarbarn”. Begreppet används i dag i allmänt tal även om det inte är politiskt korrekt. De unga männen har tagit sig till Sverige med hjälp av sin familj, smugglare och eller falska identitetshandlingar med syfte att få asyl och därefter hämta hit familjen genom anhöriginvandring. Mycket få, om någon överhuvudet, är flyktingar enligt vedertagna normer.

Det finns inte några uppföljningsrapporter om vad som hänt med ensamkommande efter att de fått PUT, men enskilda artiklar beskriver ”gruppen” som mer kriminella, mer resurskrävande och besvärligare än genomsnittet. Så här skriver DN i en artikel från 2012:

”De har svårt att få jobb och problem att klara skolan. Ensamkommande flyktingbarn har som vuxna svårt att etablera sig i Sverige.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/sa-gick-det-for-flyktingbarnen/

 EU-plakat-2

Summa summarum!

Enkelt kan vi uttrycka det på följande sätt:

För samma summa som det kostar att härbärgera en ensamkommande asylsökare nämligen 4.500 kronor per dygn, kan vi i Right Hand Aid, med hjälp av våra partners, erbjuda minst 300 barn ”på plats” i Indien, Kambodja eller Nepal, det samma som Migrationsverket i Sverige erbjuder en person i Sverige.

Gäller det överlevnadshjälp i regi av exempelvis UNHCR i närområden runt Syrien eller nu Irak, rörde det sig tidigare om ännu fler. Men i skrivande stund (juli 2014) har migrationsindustrin även kommit till dessa områden, och de senaste siffror antyder en siffra i storleken 1:130. Fortfarande är det 129 i mellanskillnad som inte får uppleva ”allas lika värde”. 

Jämför vi siffran för 2013 där Migrationsverket har haft ansvaret för 3850 ensamkommande till ett  pris på 6,5 miljarder, kunde vi hjälpt 1,2 miljoner barn i de fattigaste länderna eller bortemot 2,5 miljoner flyktingar i Mellanöstern!

Siffrorna är minimum siffror som är hämtade direkt från Migrationsverket. Vi är dock i Right Hand Aid övertygade om att priset i Sverige är betydligt högre än de siffror Migrationsverket uppger.

Framtiden kommer att visa, att varje skattebetalare i Sverige kommer betala runt 30.000 kronor mer om året för att täcka in det underskott som migrationsindustrin har skapat i statsfinanserna och som i juni 2014 beräknades bli 120 miljarder.

Jag är säker på, att de barn som inte får Ipads och märkesskor gläder sig över att deras föräldrar betalar dessa ”förnödenheter” för deras ”fattiga kusiner” från fjärma länder.   

För många är det verkligen en stark upplevelse att plötsligt fatta, att ”allas lika värde” endast gäller ”dom andra” och inte oss!

OBS!